Vi hade utsålt fyra kvällar och två till lyckade kvällar. Det visar att det funkar med rockklubb i Borlänge, säger Ronnie Thelin på Goldrush som står bakom Black City på S2. 
- Vi har över 3 000 medlemmar på Facebook och det märks att folk vet om Black City och att det pratas om klubben, säger Ronnies kollega Angelica Lindvall. 
Till vårsäsongen är nio klubbkvällar inplanerade, varav de flesta artister är klara till sex av dem. Sen tidigare är det klart att Nicke Anderssons Imperial State Electric öppnar säsongen den 28 januari, och att Danko Jones kommer den 6 april. Nu släpper kubben även namn som Bullet, Sonic Syndicate, releaseparty med Sator och en 50-talskväll med bland andra John Lindberg Trio. 
- Vi har även i princip klart med en stor akt som ska avsluta säsongen den 27 maj. Jag trodde vi skulle kunna gå ut med det nu, men vi måste vänta lite. Det är alla fall en akt som jag tycker slår Mustasch i storhet, säger Ronnie hemlighetsfullt. Förutom de stora dragplåstren vill Black City fortsätta satsa på bra dalaband som förband på klubbkvällarna, i samarbete med Studiefrämjandet. 
- Det finns ju mycket bra lokal musik, och det är bra speltifällen för dalabanden, tycker Jonas Asplind på Studiefrämjandet. 
Förutom att Black City har dragit stor publik tycker Jacob Dakkour, nattklubbschef på S2, att man har lyckats skapa lite av en ny trend i Borlänge. 
- Det som har varit så kul med Black City är att folk går tidigare till krogen, och att det har varit en väldigt blandad publik, säger Jacob. 
- I snitt har vi haft 200 personer inne på klubben redan vid 22, det är väldigt bra för att vara Borlänge. Det blir en bättre stämning då, tillägger Ronnie. 

Det hände förra helgen då Mustasch spelade på Black City i Borlänge. Jag fick okej av turnéledaren att gå in i logen och intervjua gitarristen David. 
Jag slog igång video-appen i min iPhone, jag hann fråga hur han tyckte spelningen gick, och David hann svara att han tyckte det gick bra innan Ralf började säga sitt. 
"Om två sekunder slår jag dig på käften", säger Ralf. Vad jag kan förstå berodde hans ilska på att jag använder en iPhone istället för en riktig videokamera. "Jag tycker din intervjuteknik är helt usel. Ingen videokamera, ingenting, bara en jävla Apple". Sen skickade han ut mig med orden "Ut! Nu!". 
I efterhand kan jag tycka det är okej att Ralf tycker att Mustasch är så stora att man behöver proffsig videoutrustning för att intervjua dem, även om det inte ens var honom jag skulle intervjua. Okej att han skickade ut mig ur logen, det är deras privata utrymme. 
Men. Det är inte okej att hota med stryk. Det är vuxenbäbis-stil att hota med stryk. Som nån töntig macho-grej mindre intelligenta människor tar till när de inte vet vad de ska säga. 
Synd, tråkigt och fjantigt Ralf. 

DD besöker Borlänges revygäng på Maximteatern mitt under repetitionerna. För tillfället övar de en sketch med namnet ”Väl mött” som utspelar sig på SSAB. 
Kommande revy går under namnet ”Vilken cirkus” och har premiär på nyårsafton. 
- Det är ju synd att det inte spelas nyårsrevyer på fler håll i länet. Men Borlänge har en stark revytradition, den är en del av jul- och nyårsfirandet, säger Sven Sundin som är regissör för nionde året. 
Han uppskattar förra årets besöksantal till cirka 6 000 personer, och förhoppningen är att siffran ska bli lika bra i år. Totalt väntar 19 föreställningar inklusive genrep. 
- Det har gått ovanligt bra de senaste åren faktiskt. Det beror väl kanske på att vi är ett stabilt gäng, det är många som varit med länge. Även om det behövs förnyelse så vill folk känna igen sig, menar Sven. 

Eget material

Sven beskriver Borlängerevyn som en nummerrevy. I princip allt material skriver de själva.
- Då blir det lokalt, och det blir nummer som inte setts någon annanstans. 

Vad har känts messt självklart att skriva om i år? 
- Dalkurds klubbstuga och turerna kring den. Även valet och samarbetssvårigheterna i Borlänge. Prinsessbröllopet, fotbolls-VM och så vidare. 
Arbetet med revyn började redan i september. Den senaste tiden, och fram till premiären är det hårdkörning som gäller med repetitioner fem dagar i veckan, allt för att varje replik ska sitta på nyårsafton. 
- Det är ett väldigt roligt sätt att fördriva en höst på, tycker Sven. 

Nicke Borg, ensam på scenen. Enda sällskapet är tre akustiska gitarrer och några spotlights. Cozmoz stora lokal ekar ganska tom när drygt 50 pers fyller kanterna. 
Ingen rock´n´roll-afton med andra ord. Men inte heller något att ta bort ur julgranen. 
Nicke är ödmjuk och den publik som är där verkar hängivna. 
Dessutom verkar Nicke uppriktigt glad över de som är på plats. 
Det blir en trevlig och mysig stämning. 
- Ni är ju så härliga Borlänge. Vi måste komma tillbaka, då med fullt band. De svänger som fan kan jag lova, vi måste bara hitta en trummis först. 
Rent musikaliskt är det sången som är Nickes starka sida. Hans raspiga och tonsäkra stämma passar ju punkrockiga lägereldssånger. Gitarrspelet kan dock bli lite odynamiskt. Det är mest hamrande rakt upp och ner, och uppbackning av ett band blir nog bra, för att få lite mer variation på steken. 
Nicke blandar nya låtar, som finns på Homelands EP och även såna som kommer på debutskivan, med Backyard Babies-låtar. Backyard-låtarna är säkert trevliga att höra för inbitna fans, men de låter ju bättre med helt band. Istället tycker jag att de nya låtarna känns piggare, fräschare och roligare, framför allt den snabbare ”Alone”. 
Han avslutar sin ganska korta spelning, den var nog längre på Peace & Love i somras, med Social Distortions ”Bad Luck”, till publikens jubel. 

Han gjorde det år 2000, 2002 och 2005. Med årets "2 steg från paradise" var det dags igen. Håkan Hellström toppar TT Spektras sammanställning över de svenska musikkritikernas favoritskivor. 
- Det är väldigt roligt, man gör ju inte musik om man inte bryr sig om vad folk tycker om den, säger han. 
Skivan kom i oktober och Håkan Hellström har bara hunnit göra sex konserter med det nya materialet. Till våren ska han ut på en lång turné och sedan väntar sannolikt de stora festivalerna. 
Redan innan skivan var klar hade Håkan Hellström på känn att de nya låtarna skulle gå hem. 
- Jag vet att det finns många som inte gillar mig, men dem tänker man ju inte på när man skriver musik. Jag har en hög personlig ambition när jag skriver och när låtarna började bli klara för att spelas in kände jag att "det här ska nog folk kunna digga". 
Håkan Hellström var ohotad på kritikerlistan. Bakom honom ligger Robyn med "Body talk" och Radio Dept. med albumet "Clinging to a scheme". Det är två skivor som Håkan Hellström inte har ägnat någon större tid under det gångna året. 
- Jag har mest lyssnat på Frank Sinatra och Dean Martin. James Browns "The Payback"-skiva och Beatles "Sgt Pepper" har jag lyssnat mycket på också, säger han. Daniel (Gilbert, Hellströms långtida gitarrist) har grymt bra koll på ny musik, så han är min kanal till ny indie och sånt, säger han. 
För elfte året i följd har TT Spektra sammanställt svenska musiktyckares årsbästalistor till en definitiv kritikerlista. Med sin fjärde topplacering befäster Håkan Hellström sin position som recensenternas favorit. 
Bland de utländska skivorna tog Kanye West hem titeln för andra gången. Han vann även 2004 med sitt debutalbum "The college dropout". 
Listan omfattar ett 40-tal kritikers listor, fördelade på nästan 20 tidningar.